Pålning behövs oftast vid lös eller mjuk mark, som lerjord, silt eller fyllnadsmassor, där en vanlig platta på mark riskerar sättningar. Vi gör en markanalys för att bedöma om pålning krävs – ibland räcker det med andra lösningar som grundförstärkning eller sulor. Tidig dimensionering sparar både tid och pengar!
I Sverige dimensionerar vi grundläggning och pålning enligt SS-EN 1997-1 (Eurokod 7 – Geoteknisk dimensionering, Del 1: Allmänna regler), med svenska nationella bilagor och tillämpningsdokument från IEG (Institutionen för Eurokod Grundläggning). För stålpålar och spont används SS-EN 1993-5 (Eurokod 3 Del 5). Vi följer även Pålkommissionens rapporter (t.ex. Rapport 8:2008 Rev 3 för pålgrundläggning) och Boverkets krav. Detta säkerställer att dimensioneringen tar hänsyn till partialkoefficienter, brottgräns- och bruksgränstillstånd samt svenska markförhållanden.
Dimensionering sker i två huvudtillstånd:
Brottgränstillstånd (ULS): Lastkapacitet (motstånd) multipliceras med partialkoefficienter (t.ex. γ_R = 1,0–1,5 beroende på beräkningsmetod och provning). Vi använder ofta α-metoden eller CPT-baserade metoder för sidomotstånd och spetsmotstånd.
Bruksgränstillstånd (SLS): Här kontrolleras sättningar, deformationer och horisontella förskjutningar (t.ex. max 10–25 mm differenssättning beroende på byggnadstyp).
Vi utgår från markundersökningar (sondborrningar, CPT, labbprov) och anpassar efter specifika projektkrav.
Spänningskrafter (axialkrafter) i pålar uppstår från vertikala laster (byggnadens vikt, snö, vind etc.) och delas upp i:
Spetsmotstånd (Q_p): Last som förs vidare till pålspetsen (berg eller fast botten).
Sidomotstånd (Q_s): Friktion längs pålen (mantelburna pålar).
Enligt Eurokod 7 dimensionerar vi för både tryck- och dragkrafter (t.ex. vid lyft eller svällande jord).
Sponthandboken (uppdaterad version från SBUF och branschen, t.ex. 2018-utgåvan) är en svensk vägledning för dimensionering av spontar och kombiväggar (stålspont + pålar). Den kompletterar Eurokod 7 och 3 genom praktiska exempel på jordtryck, deformationer och hållfasthetsreduktion vid stora förskjutningar (t.ex. i lera). Vi använder den vid tillfälliga eller permanenta stödkonstruktioner för schakt, hamnar eller bullerskydd – alltid i kombination med Eurokod för partialkoefficienter och kontroll av brottgräns.
Toleranser följer Pålkommissionens krav och Eurokod:
Vertikal avvikelse: max 1:75–1:100 (beroende på pållängd).
Horisontell avvikelse vid topp: max 75–100 mm.
Vi utför PDA-mätning (dynamisk provbelastning), slamtest eller borrkärnor för kvalitetssäkring. All dokumentation (kontrollplaner, slagprotokoll, mätvärden) överlämnas enligt AB/ABT och branschstandard.
Borrade pålar (oftast stålrörspålar) installeras genom rotation och borrning (med hammare eller krona i botten) ner till bärande lager eller berg, ofta med minst 0,5 m in i friskt berg. Metoden är skonsam mot omgivning (minimal vibration/massundanträngning) och används när marken är svårgenomtränglig (block, sten, sluttande berg), höga toleranskrav gäller, eller vibrationer måste undvikas (t.ex. nära befintlig bebyggelse). Enligt Eurokod 7 och Pålkommissionens Rapport 104 (Borrade stålrörspålar) är det en säker metod för både spets- och mantelburna pålar.
Toleranser (Eurokod 7, SS-EN 1993-5, Rapport 107):
Vertikal avvikelse: 1:75–1:100 (beroende på djup).
Horisontell toppavvikelse: max 75–150 mm.
Kontroller: Stoppslagningskriterier (slagenergi/penetration), PDA för verifiering, deformationmätning under schakt. Allt dokumenteras i kontrollplan för överlämning.
Lera (kohesionsjord): Slagen/vibrerad stålspont vanlig (PU/AU), svävande spont möjligt med stämp. Borrad vid känsliga områden.
Sand/friktionsjord: Slagen spont effektiv (hög passivtryck).
Blockrik/stenig jord: Borrad spont – slagen riskerar stopp.
Sponthandboken 2018 ger specifika råd för lera (reducerat passivtryck vid deformation).